För några veckor sedan hade vi besök av två "gamla" elever som nu går i åk 7. De berättade om hur det är att gå i 7:an, och visade hur de använder appen Aurasma i tyskan. ( Samma app som vi använde när vi gjorde vår julkalender.) Vi frågade om de kommer ihåg något speciellt från de år de gick i vår klass, och då svarade de båda samtidigt - multiplikationstabellerna! Inte ett förvånande svar, eftersom vi tränade mycket på dem när de gick i åk 3-4... Våra tvåor har precis börjat med tabellerna, vi har tränat på tabell 2, 5,10 och så smått börjat med tabell 3 och 4 också. Timmen efter arbetade vi med matte och några elever övade på tabellerna. Efter en stund hördes en suck från elev om att det var tråkigt för att det var så lätt. Jag kunde konstatera att det faktiskt var så, han kunde alla tabeller och frågade då om han ville prova att göra ett blad med nästan 100 uppgifter, tabell 1-10. Han satte igång och jobbade koncentrerat i drygt 11 minuter. Jag rättade talen, och nästan alla var rätt. Jag berättade att när tjejerna (som besökt oss på morgonen) gick i 3- 4:an, hade vi som mål att man skulle hinna räkna alla tal på 4 minuter. Han tittade på mig ett tag, och sen kom den här kommentaren: - Allvarligt!? Det ska jag också klara av! För att kunna följa sina framsteg kom han på den här lösningen, som ni ser i filmen : Sådana här stunder är det extra kul att vara lärare! Veckorna innan påsk hade vi vårens utvecklingssamtal. Innan samtalen funderade vi över hur vi skulle kunna få föräldrarna delaktiga i allt som vi gjort i klassrummet sedan förra samtalet ... och dessutom få dem att förstå hur vi bedömer deras barns kunskapsnivå. Ingen lätt uppgift, det vi alla som jobbar i skolan. Men så kom vi på att vi skulle göra en "Jag-kan"-bok i Book Creator. Vi koncentrerade oss på matte, svenska och engelska och gjorde ett antal sidor där vi bestämde vilket arbete/kunskap som skulle visas. När vi var nöjda delade vi boken med eleverna. Vi hade en genomgång då vi berättade om tanken med boken och hur de skulle arbeta med den. Det tog några veckor för eleverna att lägga in de olika arbeten som visar vad de kan. Ibland fick de välja själva, ibland hade vi skrivit vilket arbete som vi ville ha in i boken. Under de veckorna hade vi många intressanta diskussioner i klassrummet - t ex när vet man att man kan något? Ingen lätt fråga att svara på ... Vi gjorde en film (den finns här nedanför) som förklarar och visar tanken bakom boken och mejlade den till alla föräldrar och bad dem att titta på den innan samtalet. Under utvecklingssamtalet utgick vi från elevens "Jag-kan"-bok och alla föräldrar (utan undantag) imponerades över den utveckling som deras barn kunde visa upp. De tyckte också att det var bra att få se vilket arbete som bedömningen grundar sig på . Bedömningen visar vi genom en enkel matris - enkelt och överskådligt. Men det som händer nu i klassrummet är häftigt - eleverna kommer och visar att de nu har lagt in ett nytt "bevis" på att de har lärt sig mer sedan de arbetade med boken förra gången. Förra veckan kom en kille i klassen och visade med ett stort, stolt leende att han nu har lagt in en ny bild som visar att han nu kan hela den analoga klockan. Han har nu två bilder/bevis på vad han kan - inlagda med en månads mellanrum och som han sa: - Jag har tränat jättemycket på klockan, därför blir jag så glad när jag nu kan den! Sådana stunder har man världens bästa jobb! |
AuthorWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
Augusti 2017
Categories
Alla
|