NTA (Naturvetenskap och Teknik för Alla, ett skolprojekt som bl.a Kungliga Vetenskaps akademien står bakom.) är ett skolprojekt som funnits i kommunen i drygt 10 år. I egenskap av NTA-utbildare har jag genomgått flera vidareutbildningar genom åren och där har NTA som arbetsmetod ofta diskuterats. Det vi kommit fram till är att arbetssättet som praktiseras inom NTA, mycket väl skulle kunna användas inom andra ämnen. Formativ bedömning diskuteras också, och införandet av Skolverkets DINO (diagnoser inom NO) har också aktualiserats vid dessa tillfällen. För tillfället genomför jag temautbildningar för nya NTA-lärare och då har bedömning diskuterats flitigt. När deltagande lärare arbetar med de olika uppdragen kommer ofta en spontan kommentar: – Det här visar på ett bra sätt om en elev har förstått eller inte. De olika förmågor som eleven ska ha, kan övas i många av de uppdrag som finns i de olika NTA-teman vi har i kommunen. Varför inte använda NTA som ett konkret exempel när vi lärare ska diskutera formativ bedömning? Det är många lärare som arbetat med NTA genom åren …
0 Kommentarer
Vi lärare på Alneskolan jobbar också en del på fritids och en morgon den här veckan serverade jag frukost till ”storbarnen”, dvs elever i åk 2-4. Jag satt där med min kaffekopp och lyssnade på en elev ur vår klass som pratade med en elev ur parallellklassen. Frågan kom då från en av dem, hur långt har du hunnit i matteboken? Eftersom vi inte har några matteböcker i vår klass, var det svårt att svara på den frågan… Jag bröt in i samtalet och kom med en motfråga. – Spelar det någon roll hur många sidor man gjort? Är det inte vad man kan som är det viktiga? Jag fick inte riktigt något bra svar, men blicken jag möttes av visade ändå att något började ”snurra” i huvudet hos eleverna.
Det ska bli intressant att följa processen som sker i vårt klassrum nu. Vi har en grupp elever som är ”gamlingar” och börjar vänja sig vid vårt tänk, och en grupp elever i åk 3, som inte riktigt är vana vid hur vi tänker och arbetar …Vi har under veckan pratat ganska mycket om vad som är lagom svåra uppgifter. Många elever tycker att det är jobbigt när de lärt sig något och sedan ska befästa de nya kunskaperna. För att inte tala om hur jobbigt det är att lära sig allt som är nytt …men det blir desto roligare sen när man kan! I går frågade jag klassen vilka som kunde skriva och ganska självklart räckte alla upp händerna. På min nästa fråga – Vilka som trodde att de kunde bli bättre, var det inte lika självklart. – Jag kan skriva så bra redan, hördes från flera håll …Det vi gjorde då var att visa den matris vi har i svenska, och samtidigt förklara att hur duktig man är,klan man alltid bli bättre. |
AuthorWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
Augusti 2017
Categories
Alla
|